Sorry

Jag är sjukt omotiverad att blogga just nu.

ajm sorry.

Kanske kommer jag tillbaka, kanske inte.

Nöjd

Känner mig så nöjd. Har sprungit två varv i spåret och sedan klippt gräset på båda sidor om huset. På det lite lunch.

Vilken otrolig skillnad mot igår.

Älska mig mest när jag förtjänar det minst, för det är då jag behäver det som mest, finns det ju nåt som heter. Så var det igår.

Jag var så j.vla arg och sur igår att det är helt otroligt. Men idag är det som bortblåst. Nu är jag som vanligt igen. Konstigt det där.

Fast jag tror inte att det var nån som älskade mig nåt extra igår, snarare tvärtom.

surpuppa

Idag är jag sur. Sur som en citron. Det var länge sen jag var på så här dåligt humör. Har varit sur sen i morse och det har inte blivit bättre ett endaste dugg. Snarare värre. Usch vad jobbigt det är. Just nu är jag så himla sur att jag helst bara vill lägga mig i sängen och gråta.

Vet inte ens varför jag är sur, jag bara är det på allt och alla. Retar mig på allt och alla också. Min familj i allmänhet och maken i synnerhet. Helt oförtjänt egentligen men ändå. I och för sig fick jag mens i morse men kan det verkligen vara därför som jag är så sur?

Hur som helst så är jag det. Önskar att det kunde gå över men det verkar omöjligt.

Skulle behöva en kram...

en sjuårings logik

-Jag skar mig på tummen när jag skalade potatis så mamma nästan svimmade.
- Oj då, blödde det så mycket?
- Ja, och sen skrapade jag hakan och här (tar sig över bröstet)
- Vaddå, på potatisskalaren???
- Nej när jag skulle visa pappa min nya tröja...

Jaha jasså, ja då förstår jag...

att åldras med behag

Jag har alltid tyckt att Brad Pitt är snyggare än Tom Cruise men nu måste jag ju ändra mig. Pitten ser ju ut som en gubbe!

(bilden har jag snott från Aftonbladet)

Solen skiner och det ser på alla sätt behagligt ut därute. Men här sitter vi och häckar. Inomhus. Orkar inte ens öppna dörren. Äldste sonen fortfarande i pyamasbyxorna. Vadan detta?

Jo lillprins Bus har fått magsjuka. Hela natten har han kräkts och haft diarré stackarn. Han mamma har sovit...noll

Så nu orkar inte jag, ungarna får göra som de önskar. Och tydligen önskar de sitta inne fast solen skiner, i pyamasbyxor och se på skitTV

Jag kan ju nästan allting (utom att åka slalom)

Jag är precis som Lotta på bråkmakargatan. Jag kan nästan allting. Utom då kanske att åka slalom, precis som Lotta



Det är faktiskt inte klokt vad jag kan mycket. Fastän jag ofta inbillar mig att jag inte kan och inte kommer att klara och det kommer aldrig att hända så har jag ju faktiskt lyckats med massvis av saker i mitt liv. Trots att jag inte trodde det har jag ju skaffat körkort, jag har ett hus (som jag fått låna av banken iof men ändå) jag har högskoleutbildning och jobb, jag har bil, jag har tre underbara barn (oftast) och jag är gift. Det är ju prestationer bara det. På det har jag ju dessutom lyckats sluta röka och nu har jag ju börjat springa också. Och det är på springfronten som jag nu har lyckats så bra. I går sprang jag två varv i vikspåret. det hade jag aldrig trott om mig själv. Om jag bara försöker kan jag ge mig på att jag kan åka slalom också.